I fredags strax innan lunch spårade min mage ur och jag fick så ont att jag inte kunde stå upp, låg mer eller mindre i fosterställning. Suss stoppade i mej två alvedon sen väntade vi, hon sa du får en timme på dej sen åker vi in. Det va fler på jobbet som undrade vad som hänt och till slut va det nog de körde in mej till Danderyd. När man kliver in genom dörren och dom säger du kan sitta ner här så kommer snart barnmorskan och hjälper dej. Jaja efter undersökningen så fick jag höra att allt va så fint eller jag va så fin eller hur tolkar man det hon sa ??? Efter det fick jag åka hem men fick order om att åka tillbaka lördag morgon. Så upp i ottan o tillbaka kommer därifrån med ett knippe små gula tabletter utan smilegubbar på som jag ska ta 3 gånger om dagen. Magen i det läget känndes helt oki. På sen em drag jag iväg och fick ondare och ondare och vid midnatt trodde jag att jag va döende, fy fan vilken panik jag fick det gjorde så ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen trodde lätt jag skulle dö. La mej på sängen o grät mej till sömns. Vaknade i dag och allt är som bortblåst känner ingeting. Helskumt va fan kunde det va ?????? Jag va mest rädd för att dom skulle snitta upp min mage o förstöra min tatttooooo helt, den är ju värdefull för mej.
Vad duktiga vi är... Skulle vi ha dejtat idag? :P
SvaraRadera